Jag hittade en riktigt trevlig video på Youtube som fångar atmosfären i Alan Parsons "Return To Tunguska" på ett träffande vis. Jag tror inte att det är originalvideon till låten, åtminstone verkar det inte så om man läser beskrivningen. Jag har inte direkt sett många videos med Alan Parsons så det är svårt att veta. Detta är introlåten från senaste albumet "On A Valid Path" som är ganska så elektroniskt till karaktären. På elgura är det ingen mindre än David Gilmour (gitarristen i Pink Floyd om någon mot förmodan undgått detta). Inledningen är ganska lång och låten kommer inte igång förren efter ett par minuter, men det är värt att lyssna för stämningen byggs upp gradvis. Detta är inget man sitter och lyssnar på i bakgrunden med skräpiga PC-högtalare när man jobbar, utan det ska vara hög volym och man ska inte göra något annat. Precis som med all bra musik egentligen... ;)
Parsons och Pink Floyd har faktiskt samarbetat en del genom tiderna, inte minst på klassiska Floydalbumet "Dark Side Of The Moon". Han har också jobbat tillsammans med The Beatles och John Lennon. En gång i tiden snackade jag med en amerikan som hävdade att han kände Alan Parsons på några avvägar, han berättade bl.a. att han är en väldig hängiven ljudtekniker och sånt gillar vi ju! Det kan förklara varför alla Alan Parsons album låter riktigt bra. Mitt personliga favoritalbum är On Air som har lite över tio år på nacken nu. Det kan vara värt att lyssna på ett par album om man inte hört honom förut, varje album brukar låta väldigt olika och ha en hel del olika gästartister (framförallt på sång), och överlag är de grymt bra. Längre tillbaka i tiden gick Alan Parsons under namnet "Alan Parsons Project" tillsammans med Eric Woolfson, men det namnet är övergett sen många år tillbaka. Som kontrast till ovan länkade låt av lite mer elektronisk karaktär kommer här två andra låtar, en instrumental låt med lite Pink Floyd-känsla och sen en låt där sångaren Graham Dye låter väldigt lik John Lennon.
Cloudbreak (från On Air 1997)
Press Rewind (från The Time Machine 1999)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar