Klass D - framtiden?

Många audiofiler ställer sig tveksamma till slutsteg av typen klass D, ibland omnämnda som switchade förstärkare, pulsbreddsmodulerade förstärkare (=PWM) eller felaktigt digitala förstärkare (D står inte för digital utan råkade bara vara en ledig bokstav). Jag går inte in på djupet om hur tekniken fungerar här för det finns ganska omfattande artiklar om det på nätet, t.ex. denna på Wikipedia. Fördelarna med klass D är en väldigt hög verkningsgrad (=mer effekt, mindre värme) samt att de blir väldigt lätta. I begynnelsen var dessa förpassade till subwoofers och P/A-anläggningar men har idag hittat in i finrummen. Många audiofiler är ännu tveksamma till klass D och det var även jag innan min polare Josef skaffade det minsta steget (eAR 202 REF) från danska Acoustic Reality som bygger på tekniken ICE Power som ägs av Bang & Olufsen. Förstärkartekniken används t.ex. i Beolab 5 som är B&O's flaggskeppshögtalare för bortåt 150'000 SEK. Det finns även andra kända hifitillverkare som använder sig av ICE Power, t.ex. Rotel och Jeff Rowland. Andra klass D-tekniker/tillverkare som är värda att nämnas är Tripath (som t.ex. AMP6-förstärkaren i mitt bärbara ljudbygge bygger på, de kallar för övrigt sin teknik för klass T), NuForce och Lyngdorf (f.d. TacT).

eAR 202 REF kostar enbart ca 5000 kr direkt från tillverkaren och spelade helt klart i klass med det Primare A30.2 som jag vid det tillfället drev mina dåvarande frontar med, ett steg som trots allt kostar nästan fyrdubbelt. Effekten hos 202 är 2x100 watt/8 ohm medan A30.2 är aningen lågt specificerat som 2x120 w/8 ohm. Båda dubblar effekten i 4 ohm. I basområdet fick Primare till och med se sig slaget på fingararna, för eAR 202 är ett ruggigt snabbt steg! Jag tyckte möjligtvis att A30.2 spelade en smula mer levande i mellanregistret, men det kan ha varit den otroliga renheten i eAR 202 som jag helt enkelt inte var van med. Upplösningen hos eAR 202 var skyhög och inga detaljer lämnades opresenterade, dessutom lät det inte alls kantigt och hårt som man kan tro, utan väldigt mjukt men samtidigt detaljerat och med en otroligt fin basbotten. Det skall också nämnas att eAR 202 REF väger några ynka kilo mot A30.2's bastanta 18 kg. Lite David mot Goliat med andra ord!

Efter ett byte av frontar från aktiva (i basen) Canton RC-A till Energy Veritas 2.4i så insåg jag att jag behövde mer effekt och efter en del funderade beställde jag två stycken Acoustic Reality eAR 1001 REF monoblock för strax under 20'000 kr paret vilket får ses som inget mindre än ett kap. Dessa steg gör precis allt rätt och effektresurserna känns outtömliga med en kontinuerlig/maximal effekt på 1000/1200 watt i 4 ohm per kanal! Jeff Rowland har en motsvarande modell som bygger på samma moduler och kostar det fyrdubbla om jag inte minns helt fel, snacka om prisskillnad för i det närmaste identiska steg! Enligt Acoustic Research ska dessutom deras steg vara modifierade en smula efter deras önskemål och dessutom innehålla den absolut senaste versionen av ICE Power-teknologin, vilket inte alla konkurenters steg gör.

Summa summarum, räkna inte ut klass D, utan provlyssna i stället! Kanske även du blir fast? Jag och Josef ska göra en shoutout i den närmaste framtiden och jämföra stereosteget eAR 202 REF med mina eAR 1001 REF-moduler och se hur pass mycket det skiljer. Kanske är det bara effekten? Josef har ganska trögdrivna Dynadiostativare (Focus 140) som trivs med mycket effekt så det ska bli väldigt intressant!