Runt midnatt idag satt jag och lyssnade på några album med Dream Theater (ultraprogressiv hårdrock skulle man väl kunna beskriva det som), jag började med Systematic Chaos och lät ett par låtar rulla. Ständigt åkte volymen ned, det lät verkligen inte riktigt bra... Är man aningen för trött brukar lite tyngre musik vara en smula jobbigt för öronen på för hög volym, men så var inte fallet. Jag är oftast väldigt pigg runt tolvsnåret. Jag har knappt lyssnat på denna skiva tidigare, men nog är det så att volymen är rätt så hissad. Definitivt ett fall av loudness war (se tidigare inlägg av mig via nyckelorden i högerspalten om du inte är helt insatt i loudness war och dynamikens död). Jag skiftade till Octavarium i stället och det var helt klart bättre, om än långt ifrån hifi-nirvana. Nu är ju musiken minst lika viktig som ljudkvaliteten, men man kan inte låta bli att bli besviken på att någon avsiktligt förstört ljudet p.g.a. en idiotisk trend som ständigt eskalerat. Jag lät även där några låtar rulla innan jag slängde i Live In Paris med Diana Krall för att stilla min hunger för något välinspelat. :)
Det jag ville komma till egentligen med detta inlägg är Bruce Springsteens senaste skiva Magic som innehåller låten Radio Nowhere. Ljudet på denna skiva är så brutalt dåligt och komprimerat att det faktiskt är olyssningsbart. Jag köpte skivan före sommaren på CDON för ynka 99 kronor (eller var det 79 kronor?), billigt tyckte jag eftersom den var nästan ny. Så här i efterhand inser man att det kanske var för att den bara duger som ölunderlägg. ;) Helt seriöst, lyssnade ingen på slutmixen innan den lämnade studion? Det här duger inte, skärpning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar